Lonely Planet "varnar", kom aldrig fram sist, sent, och ensamma tjejer till nya stallen i centralamerika. Vi landade pa en ode flygplats, allt stangt, sist genom customs, sist att hamta vaskorna och klockan narmade sig midnatt. 600 meter till hostelet, men vi tog ocksa den sista taxin efter att 5 i personalen sager i kor, TAXI. No walk, dark now.

Kuba var minst sagt intressant och skrammande. Vi bodde i Casa Particulares dar man bor hemma hos kubanska familjer. Vi hann med tre stycken och har fatt en riktig inblick i kubanska livet. Agg nar staten bestammer, brod slut var och varannan dag i hela stan. Vattenransonen for Havanna forvantades nu tydligen ta slut om nan manad eller tva. Historier om hur dom ringer runt till varandra och pratar i koder : Jag har sma bananer (= jag har rakor nu) stora bananer (= jag har hummer). Kan aven namnas att det ar olagligt att ha och salja rakor / hummer till kubaner, de ar endast menat for turister och export. Massa fler intressanta konversationer gav oss en sann inblick i ett kommunistiskt samhalle.

Vi har absolut tagit det lugnt, men de familjer vi bott hos har gjort var kubavistelse bekvam och minnesvard. Madrassexperter som vi ar, kan vi konstatera att vi vet vad det innebar med for hard madrass. Ingen blodcirkulation i kroppen de senaste tre veckornas natter. (Ligger jag pa nagot? Nej det ar bara en FJADER)

Vi har alltsa landat i Guatemala City efter gardagens tre flighter via Costa Rica och Honduras. Vi ska genast lamna staden som LP beskriver som alla foraldrars mardrom med tanke pa sakerhet och ta oss till det turistiga Antigua dar det forhoppningsvis blir lite fest, vulkanbestigningar och McDonalds. (Kuba har inte sa spannande mat) (Jocke, tank dig NZ, ungefar sa var Kuba fast utan tonfisken)

Roger over, Roger ut